Ett ädelt arv
Ättlingar av Shalivahana-dynastin
Nirmala Salve föddes exakt klockan tolv på vårdagjämningen, den 21 mars 1923, i Chhindwara, en stad mitt i Indien. Man kunde tidigt se att Nirmala ärvt sina förfäders goda egenskaper.
Hennes mormor, Sakhubai Salve, var modig och dygdig, egenskaper som hade följt släkten i generationer. År 1883, under de sena stadierna av graviditeten, förlorade Sakhubai sin man under tragiska omständigheter. Hotad av hans släktingar (som inte tolererade det faktum att han och hans familj var kristna) tog hon sina fyra barn och flydde en monsundränkt natt.
Sakhubai och hennes barn var tvungna att anpassa sig från ett liv i rikedom till ett liv i fattigdom. Hennes barns utbildning var dock avgörande för Sakhubai, och hon lärde dem självuppoffring och engagemang. De fortsatte sina studier under gatlyktorna när det inte fanns tillräckligt med fotogen hemma.
Prasad Rao, den yngste, var en särskilt lysande student och fick stipendier under hela sin akademiska karriär. Han studerade juridik och började på ett välkänt företag i staden Chhindwara. Han gifte sig strax efter, men blev tyvärr änkling vid 37 års ålder, med fem barn. Även om han var motvillig, övertalades han så småningom av sina släktingar att gifta om sig för barnens skull.
Det fanns en ung kvinna från Nagpur som hette Cornelia Karuna Jadhav, den första kvinnan i Indien som fick en hedersexamen i matematik. Hon var också forskare i Sanskrit och mycket väl bevandrad i forntida indisk kultur. Eftersom hon var så högutbildad var det svårt för hennes far att hitta en partner till henne med minst lika, om inte högre, akademiska meriter.
Genom gemensamma vänner skickade Prasad Rao ett äktenskapsförslag till Cornelia och hennes far. Det var inte lätt att acceptera detta förslag från en änkeman med fem barn. Hon var dock imponerad av hans intelligens och tro på Gud och hon kände en djup medkänsla för hans barn, som förlorade sin mamma i unga år. De gifte sig den 21 juni 1920.
Prasad Rao och Cornelia delade en djup kärlek till sitt hemland och de stora andliga traditionerna och värderingarna. Deras dotter Nirmala var bara två år gammal, år 1925, när de träffade Mahatma Gandhi för första gången, och detta möte hade en enorm inverkan på dem. De delade hans vision för ett fritt Indien som skulle uppnås genom icke-våld.
Trots att Prasad Rao blivit adlad av Britterna och att de var kristna (vilket innebar många privilegier under brittiskt styre) tvekade han och hans fru inte på att gå med i rörelsen. De brände sina utlandstillverkade kläder på det offentliga torget i Nagpur. På grund av deras inblandning i frihetskampen fängslades dem flera gånger, och de gjorde det till en familjeregel att ingen fick gråta när de skildes åt. Indiens frihet var det viktigaste, och självuppoffring var en självklarhet.
I och med att hennes föräldrar ofta var borta eller satt i fängelse tog Shri Mataji hand om hushållet så att hennes äldre syskon kunde koncentrera sig på sina studier. Hon var då åtta år gammal.
Några år senare var Shri Mataji gammal nog att själv gå med i frihetskampen, och hon uppmuntrade andra studenter att göra detsamma. Även hon fängslades och torterades av Britterna. Men hennes kämparglöd försvagades inte av detta. Under hela sitt liv skulle hon fortsätta att föra vidare sina förfäders eviga värden: mod, självuppoffring och medkänsla.
