Vår andliga uppstigning
Utdrag från ett föredrag som hölls vid ett seminarium i Chianciano Terme, Italien den 16 februari 1991
Häromdagen läste jag några böcker om hur det gjordes, detta självförverkligande, att lära känna Anden och hur människor blev plågade.
Först och främst uppmanas de att på något sätt förneka, trotsa och fördöma sin kropp. Om kroppen vill ha lindran och tröst, då sas det att man först skulle försöka sova på mattan, inte på sängen. Om det inte räcker får man gå från mattan till en filt -men det är fortfarande inte tillräckligt. Då kanske du flyttar ner på marken, sover på Moder Jord. Om kroppen fortfarande inte är bra så börjar du sova på sten. Men Himalaya ligger långt borta, eftersom Shiva bor på Kailasha. Så du åker till Himalaya och sover på isen. Detta var minimikravet.
Så sades det att om du är förtjust i god mat, du vill ha lyxig mat, du äter mycket, okej; så du förnekar allt du tycjer om, till att börja med, allt du gillar. Italienare kan till exempel inte äta pasta. Förneka dig det då. Men det räcker inte. Efter det börjar du äta saker som är väldigt bittra. Som i Zen-systemet, där ger de dig att äta något som är som kinin, upphöjt till effekt 108, absolut bittert - eller absolut sött. För att testa tungan.
Men magen är fortfarande där. Så om du äter för mycket måste du fasta en dag. Det är inte tillräckligt. Fasta sedan i sju dagar. Sedan i fyrtio dagar. Jag menar, en månad har bara trettio dagar; att fasta i fyrtio dagar betyder att du redan är slukörd. Det är så, om du måste göra din bot för Nirvana. Som det är får du ett nirvana för att du är slutkörd och död, ser du, ingenting är kvar av dig, inget annat än ben, och dessa ben blir sedan nirvana. I slutändan följer döden, så du är slutkördoch det finns Nirvana, ingen tvekan om saken!.
Sen bor man inte i hus, för hus är bekvämlighet. Ge upp din hustru, ge upp dina barn, ge upp alla. Ha på dig endast ett tyg som knyts runt dig, och gå och be om allmosor av folk. Med dessa kläder finns det fortfarande problem, eftersom du är fäst vid din trasa. Så du åker till Himalaya där det inte finns någon att se dig, ta av dina kläder och i den kylan stannar du, helt skakande. Då får du din Nirvana. Som det är får du Nirvana. Alla sådana förhållanden ställdes för att förstöra din kropps krav till att börja med. Du säger till din kropp, "Nej, ingenting att göra. Du bör jobba på ditt nirvana."
Så din hjärna kan inte förneka det längre. Så, det är viktigt, speciellt för människor i västvärlden, att nu öppna era hjärtan, för det börjar från hjärtat, inte från er hjärna.
En annan sak var att förstöra din ande som tar dig till sinnena, till saker av glädje. Anta att du vill ha något, väldigt mycket, så förneka det, förneka det. Allt som ditt sinne säger dig, säg bara "Nej, nej, nej" till det. På sanskrit är shlokan så här, "Yan neti neti vachane, nigamo vacha" - så du fortsätter att säga, "neti, neti": "Nej, inte det här, inte det här, inte det här, inte det här."
Och då kan man diskutera - bara diskutera, ja - Nirvana. Innan dess är du inte ens värd att diskutera Nirvana. När jag läste den här boken sa jag, "Baba, jag ger upp. Det är för mycket."
I Sahaja Yoga är det tvärtom, som att först bygga byggnadens höjdpunkt och sedan grunden. Att öppna din Sahasrara var det första som uppnåddes.
Och sedan i ljuset av Sahasrara måste du titta på dig själv och se själv. Gradvis blev introspektion ett bättre sätt, att genom vibrationer se varför: varför jag vill detta? Varför går min uppmärksamhet till min bekvämlighet? Varför går min uppmärksamhet till mat, varför till min familj, varför till mina barn, när jag måste uppnå det högsta? Så du börjar introspektera dig själv. Då vet du också genom dina vibrationer att det är något fel på dig. Då försöker du inte se till andra, vad är det för fel på andra, man börjar se sig själv; eftersom det är din egen uppstigning du måste uppnå.
Förr i tiden gjordes alla dessa saker individuellt. En person som påbörjar vägen till Nirvana, han brukade gå in i '"ekant", vända sig till ensamma platser, hålla sig borta från människor, undvika dem, inte ha något att göra med dem och uppnå denna uppstigning, självförverkligande, bara för sig själv. Det var inte för andra.
Sedan blev den här personen helt exklusiv. Han pratade inte med med någon, träffade inte någon och han satt någonstans på toppen av ett avlägset berg. Alla som försökte träffa honom kastade han sten på eller sade alla möjliga hemska saker till, och aldrig träffade den personen.
Men Sahaja Yoga är inte på det sättet. Sahaja Yoga är uppstigningen av helheten. Den här typen av individuella prestationer ledde inte människor någonstans. Helgon försökte förstås prata med människor, berätta för dem om självförverkligande, om Gud, om rättfärdighet, om värdesystem; men de betraktades också som något konstigt och torterades och besvärades.
På nivån med individuell uppstigning kunde de inte göra något för andra förutom att prata om det, berätta om det, tills Sahaja Yoga kom. Även att prata om det var förbjudet. Fram till 1100-talet i Indien talade ingen om det för allmänheten. Allt var på sanskrit, mycket svåra sanskritböcker som bara var tillgängliga för ett fåtal aspiranter. Det förklarades för väldigt, väldigt få till och med, till ett fåtal personer. Men att ge självupplysning nekades.
En mästare hade bara en lärjunge, och allt var individuell uppstigning, individer som försökte lösa det. En sådan lärjunge togs bort från andra och hölls i lönndom, det arbetades fram i honom; och bara han fick sjunga, han fick skriva dikter, han fick prata om det, han fick säga vad hans glädje var, men han hade ingen rätt att ge någon självupplysning, inte heller visste han hur han skulle ge självupplysning.
Så nu ser du hur långt du har kommit. Du har fått din självupplysning utan att offra mycket. Du kan arbeta i en mycket större skala, du kan ge självupplysning till andra. Du har all subtil kunskap om Sahaja Yoga ...
... Till exempel, Shankaracharya skrev en vacker avhandling som heter Viveka Chudamani där han beskrev vad som är Gud,och "viveka" betyder samvetet, och medvetandet och allt som han beskrev, ganska mycket. Men det fanns en hemsk person som hette Sarma som började bråka med honom och han blev trött, Shankaracharya. Han sa: "Ingen idé att prata med dem."
Så han skrev bara Saundarya Lahari. Saundarya Lahari är inget annat än alla mantran som hyllar Modern. Han sa, "Jag känner Modern, låt mig nu prisa henne. Ingenting annat att göra - vad är det för mening med att prata med dessa människor? Dumma som dom är, hur ska de förstå?" Han insåg att "de här människorna inte har den förmågan, den där känsligheten att förstå vad jag vet."
Det är den äkta kunskapen,att veta vad som är Gud. Och om det är Gud, hur kan du då ha tvivel om något, hur kan du försöka analysera någonting? Det är Gud. Det är Gud den allsmäktige, som vet allt, som gör allt, som gläder sig åt allt.
Det är den, vi kan säga "gyana", kunskapen, den sanna kunskapen, den rena kunskapen. Det är inte kunskapen om chakran, inte kunskapen om vibrationer, inte kunskapen om Kundalini, utan kunskapen om den Allsmäktige Gud. Och kunskapen om Gud den allsmäktige är inte mental.
Återigen säger jag till dig, det börjar från ditt hjärta och går till din hjärna, något som kommer ur din upplevelse av glädje och omsluter din hjärna. Så din hjärna kan inte förneka det längre.
Som - ibland när du har din mor, lilla mamma, känner du din mammas kärlek. Men du kan inte förklara, det kommer från ditt hjärta och du säger: "Nej, det är min mamma, hon kommer inte att göra så. Jag känner min mamma mycket väl." Kunskapen om din mor, den som har fött dig; kanske inte är det, mamma kanske inte är så bra eller vad det nu är. Men kunskap om Gud, att Han är kärlek, att Han är sanning, att Han vet allt, som bara blir en del av ditt väsen, absolut, och det är den tiden vi säger är Nirvana.
Så det är viktigt, speciellt för människor i västvärlden, öppna era hjärtan nu, för det börjar från hjärtat, inte från er hjärna.